Sufjan
Så, i söndags var det alltså dags för Sufjan Stevens-spelningen i København. Dagen inleddes med lunch på Wrap House där Jakob fick åtminstone tre rejäla skrattattacker. Nån timme senare gick tåget mot Danmark, och efter ytterligare en timme var vi framme. Självklart trodde jag att jag skulle behöva sisådär 300 danska kronor under kvällen. Smart drag, särskilt med tanke på att det var söndag kväll och allting stängt och igenbommat.
Vi gick först nedåt strøget för att se oss omkring, men efter halva vägen började vi fundera på var VEGA kunde tänkas ligga och insåg att det var helt åt andra hållet. Så tillbaka samma väg, förbi en herrans massa sexshops på Istedgade fram till Enghave plads. Där tänkte vi leta upp ett sunkhak att dricka öl på. Lättare sagt än gjort. Vi gick en bit och sen hittade vi slakteriet på bilden ovan, med det festliga namnet ”Kalmar”. Sen gick vi gatan upp tills vi insåg att vi hade gått alldeles för långt. Tillbaka igen, och mitt emot Kalmar-slaktaren ligger en underbart inrökt gammal pub full med halvfulla, sluddrande danska herrar. Succé med andra ord! Så mycket man kan missa när man får syn på dumma skyltar. En annan höjdare var förresten Kebabrestaurangen Kebabistan. Låter som ett trevligt land det där.
Spelningen så, först var det dags för förbandet St. Vincent som sjöng bra och var en rätt duktig gitarrist också, men det blev inte riktigt intressant. Sen kommer Sufjan och The Band of Butterflies utklädda till örn respektive fjärilar in på scen. Lite sådär lagom småfjantigt och spexigt, men det glömde man snabbt bort. Spelningen var toppen tycker jag, i stort sett alla favvolåtarna spelades tror jag, utan några från Michigan möjligen. Och det lät ruskigt bra live också. Underbart.
På tåget hjälpte vi en tysk tjej med Skånetrafikens biljettautomat, och eftersom sista tåget till Lund hade gått kom vi på om att hon kunde åka med i vår taxi från Malmö. En sällsam resa skulle det visa sig. ”Kör du till Lund för 200 spänn?” frågade vi, och fick svaret ”Haha, nej. 300 ska jag ha”, varpå vi gick vidare. Då hejdade chaffisen oss och sa att hans kollega kunde köra. Nåväl, först till Alnarp där vår nyfunna tyska vän skulle av. Trots GPS så blev det ett antal felkörningar och nån missad avfart. Och sådär tre kvart efter avfärd anlände vi till Lund. Men hey, vi sparade i säkert några kronor.