9-strängad bas
Ibland önskar man att man vore en riktig nörd. Mina ambitioner som musiker och gitarrist är för det mesta att vara så mångsidig som möjligt, spela snyggt hellre än snabbt och på något sätt ha en egen stil. Trots detta kan jag inte låta bli att önska, även om det sker ganska sällan numera, att jag kunde spela sådär galet fort att alla blir imponerade. Dessvärre är jag alldeles för lat för att bara öva hastighet och sånt, jag tycker det blir tråkigt.
Men att se Jean Baudin spela Super Mario-låten i tapping-version på en bas med, hör och häpna, nio strängar borde imponera på vem som helst. Och det ser inte bara kul ut, det låter dessutom riktigt snyggt. Varför är det alltid Music Thing som skriver om sånt här?
Idag fick jag tillbaka tentan som jag skrev för några veckor sen. Jag klarade mig precis, gränsen för godkänt var 15 poäng och det var precis vad jag hade skrapat ihop. Med totalt 66% underkända är jag väldigt nöjd med mitt resultat. Skönt att slippa göra om den.
Det börjar röra på sig med bandet verkar det som. Jacob, jag och Erik var på studiefrämjandet i tisdags och fyllde i papper och tittade på lokalerna. Trummis är nog också på gång tror jag, så vi kanske kan komma igång nästa vecka hoppas jag.